Sammanfattad handling (utan för stora spoilers, men några kommer det bli eftersom att det här är en uppföljare):

Efter händelserna i slutet av förra boken (City of Bones) hanterar alla karaktärer resultaten på olika sätt. Clary och Jace kämpar för att komma underfund med sin känslor för varandra, Simon går omkring med en rädsla som dröjer sig kvar efter hans äventyr som råtta, medan Valentine rustar för krig.  

Genre:

Urban Fantasy, Äventyrsroman, Ungdomsbok

Språket:

Inget nytt här inte från den förra (vilket jag redan nu känner kommer att vara lite av ett tema för den här recensionen...) Kanske att det roliga sarkastiska kommentarerna (tyvärr, *snyft*) var lite färre i denna bok i jämförelse med den förra, men jag antar att en inte kan få allt.

Personbeskrivningarna:

Några nya karaktärer presenterades i denna bok, och deras beskrivningar var, utan några bättre förklaring, on point! (Om några av er, mina kära läsare, inte vet vad detta uttryck betyder så föreslår jag att ni googlar det.) Jag vet även precis hur dessa nya personer tänker och resonerar tack vare de många situationer och konversationer som de medverkade i.

Miljöbeskrivningarna:

Jag vet nu exakt hur ett skepp där en viss person håller till ser ut. Kan dock fortfarande inte riktigt greppa beskrivningen "metal catwalk" som godtagbar förklaring för en korridor; det passar bara inte ihop för mig.

Favoritkaraktär:

Magnus Bane! Anledningen är enkel; alla andra var jobbiga på ett eller annat sätt, till och med min älskling Jace! Men Magnus är en väldigt nära tvåa efter Jace (som under denna bok busenkelt knuffade up sig på toppen) vars personlighet kryddar till de annars ganska alldagliga karaktärerna; vem annars har du läst om som har läderbyxor med regnbågsmönster? Anordnar vilda födelsedagsfester för sin katt? Är en awesome trollkarl som också råkar vara en karaktär i mitt favoritship? Han är helt enkelt underbar!

Dissad karaktär:

The Inquisitor, eller Imogen Herondale. UÄGH vad hon var jobbig när hon höll på att försöka förstöra allt för alla (men främst Jace då). Hon fick i alla fall vad hon förtjänade i slutet, vilket lät lite hemskt och hjärtlöst nu när jag tänker på det, men hon var väldigt jobbig och hennes anledning var inte en bra ursäkt. Usch, bajs på henne.

Tre bra saker om boken:

• En sak som många författare gör i sina uppföljare som gör mig så trött är att det upprepar vad som hände i förra boken väldigt ingående, men tack och lov gjorde inte Cassandra Clare detta! Som tidigare nämnt började jag läsa den här boken direkt efter den första i serien, vilket gjorde att jag hade alla händelser färskt i minnet (hade dock ändå kommit ihåg det mesta eftersom mitt minne är awesome). Allt flöt på fint utan en massa sammanfattningar om vad som hänt; me likey!
• Mer hints om mitt favoritship! Än har de inte haft någon riktig action (i alla fal inte vad vi läsare har fått se...) men någonting är på gång! Snart så!
• Är alltid lite orolig för att den slutgiltiga fightscenen ska bli lame (något som Ignite Me tyvärr föll på för mig, annars var boken och hela den serien svinbra!) men denna lyckades ändå fixa det ganska bra. Inte på Harry Potters nivå, men fortfarande förvådnandsvärt bra.

Tre dåliga saker om boken:

• Har väldigt svårt att tänka mig att The Inquisitor kunde få så där mycket makt att bara göra som hon vill och behandla Jace som en brottsling. NOT LOGICAL! Men jag antar att The Clave (Shadowhunters regering skulle en väl kunna kalla det) är lite dumma i huvudet när det kommer till att sköta saker och ting.
• Att Jace var DUM I HUVUDET! Det är ALDRIG en bra idé att sticka iväg alldeles själv till en båt omringad av demoner mitt i natten! Det spelar ingen roll att han klarade sig utan någon större skråma, FÖR DU GÖR INTE SÅDANT, JACE! SLUTA VARA SÅ JOBBIG, GAH!
• Det hände inte så mycket, samtidigt som det hände jättemycket? Jag vet inte, försöker komma på fler dåliga saker men går lite sisådär (vilket ju är bra eftersom det borde få er att förstå hur läsvärda de här böckerna är. Jag kämpar för att komma på dåliga saker med dem!) Men jag antar att Clary var lite lame och allmänt jobbig, även om det hon gjorde på skeppet i slutet var fett badass.

Citat:

Rekommendera?:

Precis som den förra, första boken i denna serie; YAS! Värda att läsa båda två, och det borde inte förvåna er när jag säger att jag redan har börjat på den tredje.

Läsa igen?:

Well, probably not. Men om jag läser om den första så har jag inte direkt något annat val än att läsa ut den andra så we'll see!

 

/ Sofia <3