Sammanfattad handling (utan för stora spoilers):

Min första tanke när jag öppnade boken var: Herregud vad lik huvudpersonen jag är. Aja, låt oss börja med handlingen. Boken handlar om Auden West, som precis har gått ut High School. Med två professorer till föräldrar har hon alltid förlitat sig på sin intelligens och på hårt arbete i skolan. Att göra läxor är inget problem för henne, utan det är när hon pluggar som hon känner sig som mest hemma. På grund av detta har hon aldrig fått en "riktig" barndom och fått uppleva saker som andra barn får. Tills hon en dag bestämmer sig för att åka och bo hos sin pappa och sin styvmamma Heidi i Colby. 

Aldrig trodde hon att resan skulle förändra hennes liv så mycket. Inte bara blir hon direkt inblandad i hennes pappa och Heidis hektiska liv tillsammans med hennes nyfödda halvsyster, men hon lär också känna nya människor som utmanar hennes rutiner och hennes självständighet. Speciellt när hon träffar Eli, som inte heller kan sova på nätterna. Istället för att hon stannar uppe och studerar på natten (som hon alltid har gjort tidigare), följer hon med Eli på ett spännande äventyr. Han har nämligen tagit an sig uppgiften att ge henne en ny chans att få en "riktig" barndom. 

Genom boken får vi följa Audens resa och hennes funderingar kring om en människa kan förändras eller inte. Kommer hennes pappa någonsin ta ansvar för sina handlingar? Kommer hennes mamma någonsin att bry sig om andra än sig själv? Och kommer Auden kunna stiga ur tryggheten att alltid vara själv, och släppa in andra människor i sitt hjärta? 

 

Genre:

 

Ungdom, Romantik

 

Språket:

Jättefint, inget att klaga på. Inga "bow-chicka-wow-wow" vackra meningar (vad jag hittade), men det var ändå väldigt bra. Jag läste för en gångs skull boken på svenska fats den är skriven på engelska dock. Det var en sak som jag störde mig på på grund av det. Ett uttryck användes ganska mycket i boken, nämligen "kalla det kycklingsallad". Detta betyder absolut ingenting på svenska. Däremot är "call it chicken salad" ett amerikanskt uttryck från 90-talet, som betyder ungefär att man inte kan sätta ord på någonting, eller ifall personen man pratar med inte håller med om vad man säger. Jag skulle nog direktöversätta det till "call it bullshit". 

Ni kanske tycker att jag är väldigt petig nu, men so be it. Jag tycker att vem det nu var som gjorde översättningen till den här boken kunde ha bytt ut "call it chicken salad" med ett svenskt uttryck som innebär samma sak istället, för annars förstår man absolut ingenting. 

Personbeskrivningarna:

 

Personbeskrivningarna är precis som jag gillar dem. De är diskreta men målar upp en väldigt tydlig bild av personerna. De lät mig måla upp en egen bild av karaktärerna, precis som jag vill ha det. Fast det kanske inte är så bra egentligen, med tanke på att det ledde till att Audens pappa fick min Samhällskunskaps-lärares ansikte. Oops. 

 

Miljöbeskrivningarna:

Samma här, precis lagom. De finns där, men det är inte hela stycken bara med miljöbeskrivningar. 

 

Favoritkaraktär:

 

Auden. Jag känenr igen ig så mycket i henne. Hur hon alltid har så höga förväntingar på sig själv, hur hon alltid måste göra sitt bästa på allting. Det är ett stycke i boken speciellt som jag relaterade till, när Eli lär Auden hur man delar ut tidningar. Auden försöker om och om igen att pricka uppfarten till husen, men missar. Hon blir extremt irriterad för att hon misslyckas, vilket Eli inte förstår. Hon förklarar sen för honom att hon hatar att misslyckas, för det enda hon är bra på är att vara duktig. Om hon inte är duktig, vad finns då kvar av henne? Precis så känner jag i många situationer, och därför tyckte jag mycket om Auden. Det kändes som att jag kände henne när jag läste boken. 

Dissad karaktär:

Audens pappa. Jag ville bara slå honom hela tiden. Det känns lite orättvist att jag gav honom min lärares ansikte, för jag gillar min lärare. Jag hatar däremot Audens pappa. Ifall min pappa var så självisk och ansvarslös skulle jag skälla ut honom. Han är för sjutton också förälder till bebisen, inte bara Heidi! Ugh, han påminner mig om macho-kulturen om att det är kvinnans jobb att ta hand om barnen och mannens jobb att försörja familjen. 

 

Tre bra saker om boken:

• Den var väldigt lättsam att läsa. Det är helt klart en feel-good bok, och det kändes lite som att se på en kärlekskomedi att läsa den. Vilket jag tycker om då och då, en bok som inte får mig att vilja slita ut mitt hjärta. 
• Jag gillade verkligen karaktärerna, eftersom de kändes verkliga. De hade brister. 
• För en gångs skull var inte killen perfekt. Eli var faktiskt rätt dryg i början. Jag är så trött på hela "drömprins" klyschan. 

Tre dåliga saker om boken:

 

• Den följer EXAKT samma mönster som många andra amerikanska ungdomsböcker gör. Hela handlingen med "ensam tonåring åker till ny stad och hennes liv förändras" är ju inte precis en särskilt originell idé. Detta gör att boken är väldigt förutsägbar och klyschig ibland. Förutom det där med att Eli inte är perfekt. 
• "Kalla det kycklingsallad."
• Jag har faktiskt ingenting mer att säga om den. 

 

Citat:

"Han stod bara där och tittade på mig, och jag fick en vision av oss, här i denna lilla garagelägenhet, mitt i natten. Uppifrån, från ett flygplan som flög förbi, skulle man bara se ett litet ljus i mörkret och inte ha någon aning om vilka liv som levdes där inne, eller i huset intill, eller i nästa. Det var så mycket som hände i världen, natt och dag, timme efter timme. Det var inte konstigt att det var meningen att man skulle sova ibland, om så bara för att ta ledigt en liten stund."

"Sanningen var kanske att det inte fick vara enkelt att vara fantastisk, för då skulle allting vara det. Det är sakerna som man kämpar med innan man lyckas som är värda mest."

Rekommendera?:

Ja, det gör jag. Det är en riktigt bra bok som lämnar dig varm om hjärtat och som är allmänt trevlig att läsa. Jag tror nog att många som inte brukar läsa lätt skulle fastna för den, i och med att den är så lättsam och underhållande att läsa. 

 

Läsa igen?:

Det får vi se, den har inte lämnat ett jättestort intryck på mig precis. Men jag kan helt klart tänka mig att läsa den igen. 

 

Betyg: 5/7 horrokruxer