Vi Måste Sluta Ses På Det Här Sättet - Bokrecension
Vi måste sluta ses på det här sättet av Lisa Bjärbo & Johanna Lindbäck
Sammanfattad handling (utan för stora spoilers):
Att Jens och Hanna är olika är uppenbart. Den ena är nyligen separerad och har precis skaffat nytt jobb, den andra gör sig redo för studenten med sikte på målet efter; Paris. Självklart korsas deras vägar, och visst säger det klick. Men allt är inte alltid en dans på rosor...
Genre:
Först och främst vill jag påpeka att detta alltså var en av de första böckerna på länge som jag faktiskt lyckades avsluta. Flera anledningar spelade in i det, som a) jag var sjuk och kunde inte koncentrera mig på något annat än att läsa, men främst b) den här är helt jävla omöjlig att lägga ner när en väl har plockat upp den. Allvarligt. Något med hur den är skriven får allt att bara...flyta på! Övergångarna mellan tankar och skämtsamma konversationer är så natruliga och smidiga att det nästan inte är okej! (Att kunna skriva så bra, menar jag.)
Miljöbeskrivningarna:
Okej, nu när jag tänker på det... Inga? Ja, jag tror faktiskt inte att jag la märket till en enda miljöbeskrivning i hela boken. Wow! That's a first.
VÄNTA! Hittade några! De är bra, sakliga och koncisa. Tumme upp för det.
Favoritkaraktär:
Ååååh, fan! Nu kom vi fram till den här! Har fasat för den under hela recensionen! Men det är för att alla karaktärer, och då menar jag alla, är så underbart mänskliga att det helt enkelt inte går att favorisera någon över någon annan. Sorry, can't do it. Om en lägger ner lite tid förstår en liksom alla och inser att ingen har rätt eller fel, de tänker bara på olika sätt. Alltså, som det är i livet. Jag vet; deep.
Dissad karaktär:
Se förra.
Tre bra saker om boken:
- När Märta, Hannas kompis, sjunger 'My favorite things' från Sound of Music i telefonen för att muntra upp nämda kompis: " "Det tog kanske tre sekunder, och sen började Märta sjunga med tydlig stämma i andra änden. "Rrraindrops and roses and whiskers on kittens! Brrrright copper kettles an warm woolen mittens! Brrrrown paper packages tied up with strrrrings! These are a few of my favo... funkar det? Ska jag fortsätta?"" Snälla, Märta, sluta aldrrrrrig!
- Alla sms konversationer mellan Jens och Hanna. Så gulliga! " "Tyst nu!" skrev hon. "Jag försöker faktiskt sova här." Det tog inte ens tio sekunder innan han svarade med fyra snabba meddelanden i följd. "Och hur tycker du att det går?" "Va?" "VA?" "*petar dig irriterande många gånger på armen*" "
- Har nu råkat nämna detta redan, men måste poängtera det igen; allt är så underbart mänskligt! Alla karaktärer, alla sutiationer, alla tankar, ä-l-s-k-a-r det! Om du vill ha en bok med nästan plågsamt hög igenkänningsfaktor i livet så är det denna du ska plocka upp. Typ nu. Off you go!
Två dåliga saker om boken:
- FÖR verklig. (Yep, motsäger mig själv totalt i förra punkten, men läs min motivering så bör du fatta varför min åsikt är delad.) Den var näääästan lite jobbig att läsa i vissa stunder för allt gick liksom rätt in i hjärtat och en bara fattade. Aj.
- Typ...slutet? Fick veta en del hur det gick för den ena karaktären, men nada om den andra; och det var snarare den senare som jag var intresserad i att veta vad som hände med.
Citat:
"Inte egentigen? Vad var det för svar? Vad menade hon med det? Nä, alltså. Egentligen bor jag i en villa där framme, men då och då brukar jag festa till det med att sova i ett tält här borta på en innegård. Helt vanligt, bara. För skojs skull. Vadå? Gör inte du så ibland också?"
"Men så log han igen och då var det kört, för där var de ju, fortfarande. Hans läppar."
"Det blev bara som en avgrund mellan dem, där Lovisa stod och viftade med seriösa universitetsbroschyrer på ena sidan helvetesgapet, och Hanna stod och viftade med en baugette och en basker på andra sidan och hojtade VIVA LA FRANCE!"
Rekommendera?:
Ja. Ja. Asså jaaaaaaaaaaa! Ja.
Läsa igen?:
Yep! När mitt hjärta återhämtat sig lite (och alla böcker som 'ska' läsas har blivit lite färre) de vill säga.
