Boktjuven - Bokrecension

Halloj! Sofia back again! Oj, oj, oj, OJ! Ni anar inte vad jag har för underbar recension på gång för er här... Det är svårt att sätta ord på hur mycket Boktjuven av Markus Zusak får mig att vilja förstöra alla andra böcker eftersom de bleknar bort totalt i jämförelse med denna, men jag ska i alla fall försöka!

 
 

Sammanfattad handling (utan för stora spoilers): 

 

 
Döden berättar historien om Liesel Memingers liv. Hennes ankomst till Himmel Straße, de växande relationerna till fosterföräldrarna Hans och Rosa Hubermann, samt grannpojken Rudy Steiner och till sist juden Max Vandenburg. Liesels kamp att lära sig läsa, sedan hennes bemästring av orden och hur hon formas till Boktjuven under tiden då Tyskland var Nazistyrt och böcker brändes på stora bål. 
 

Genre:

Inte den blekaste! Men ALLA kan läsa den här! ALLA!
 

Språket:

Asså, jag vet inte ens var jag ska börja! Personligen är jag inte mycket för poesi och liknande, men jag kan ärligt säga att språket i boken talar till min själ och får mig att vilja spricka och skrika. Det är SÅÅÅ JÄVLA VACKERT! En liknelse som författaren gör är: "Världen är en vidrig köttgryta." Den bara.... AAAGH! Jag vet inte hur jag ska beskriva hur jävla underbart språket är! Jag får väl helt enkelt bombardera er med citat från boken istället, haha! 
  • "Himlen droppade. Likt en vattenkran som ett barn har vridit åt så hårt det kan för att stänga, men inte riktigt lyckats."
  • "En trevlig tanke. En var en boktjuv. Den andra stal himlen."
  • "Även nere i källaren kunde de vagt höra bombernas låt. Luftrycket pressade sig ner som ett fallande tak, som om någon ville mosa jordytan. En tugga bets ur Molchings tomma gator."
  • "Ett litet faktum. Du kommer att dö."
  • "Reaktion på ovanämda faktum. Oroar detta dig? Jag ber dig - var inte rädd. Är det något jag är så är det rättvis." 
Jag skulle ärligt talat kunna fortsätta i all evighet och skriva ner hela boken i den här recensionen, men jag tycker att ni ska läsa den själva istället, så jag slutar här. 
 

Personbeskrivningarna:

"På den andra (sidan) gick en satt och rultig Rosa Hubermann, som såg ut som ett mindre klädskåp som någon slängt en rock över." Asså....need I say more? ÄH! Skit samma, I will! Hehehehe. "Hon var hundrafemtiofem centimeter lång och bar de brungrå, elastiska hårtestarna samlade i en knut." Det finns bokstavligt talat hundratals fler citat att hämta ur boken för den här punkten, men jag är en lat jävel så jag tänker försöka nämna några ur minnet istället. (De som jag redan har skrivit är liksom från början av boken, så ja. Hehe.) Rudys hår hade samma färg som citronskal och Max hår var flygande fjädrar när han var frisk och ren, men torra kvistar då omständigheterna var elaka mot honom. (Omständigheterna = han var jude i Nazityskland. You do the math.)
 

Miljöbeskrivningarna:

"Ett foto av Himmel Straße. Husen ser ut att vara hoplimmade med varandra, mest småhus och hyresfastigheter som ser nervösa ut. Det ligger mörknad snö utbredd som en matta. Det finns betong, nakna klädhängar träd och grå luft." KOM IGEN! Kan den här författaren sluta skriva så fuckin fint eller?!?!?!?! JAG GRÅTER! Något som oftast nämns är hur himlen ser ut, det återkommer genom hela boken. Himmlen gråter, rodnar och så vidare. Nu har jag också hittat det perfekta exemplet, så ni får fan ta och njuta av det när jag har bläddrat igenom boken i evigheter på jakt efter det. Okej? Bra. "Himlen är blå idag, Max, och så är det ett stort avlångt moln som är utsträckt som ett rep. I ena änden finns solen, som ett gult hål..." Det här är en väderleksrapport som Liesel ger till Max en dag i mitten på maj år 1941. It'sa beautifula, jaaaaaaa!

 

 

Favoritkaraktär:

Det här kommer att låta lite konstigt...om du inte redan har läst boken, då tror jag att du är helt med på noterna om vad jag menar. Men Döden råkar faktiskt vara min favoritkaraktär. Den är berättare, och gör ett fantastiskt jobb! Ibland lägger den till egna små kommentarer, några av dom har jag faktiskt redan citerat, men här kommer ett till i alla fall! "Lite fakta. Jag bär inte omkring på någon lie eller skära. Och jag går bara klädd i svart kåpa med huva när det är kallt. Och jag har inte sådana där kraniumliknande ansiktsdrag som ni verkar gilla att förse mig med när ni har mig på distans." Döden är helt underbar! Där har vi en mening som jag aldrig trodde att jag skulle skriva... Dödens observationer är bara ON POINT, och den är en charmig rackare. Men främst så handlar det om Dödens vackra formuleringar. "Han gör något med mig, den där pojken. Varenda gång. Det är det enda jag kan säga till hans nackdel. Han kliver på mitt hjärta. Han får mig att gråta." Men om det är en sak som beskriver Döden perfekt så är det den absoluta sista raden i denna bok: "Ett sista budskap från din berättare. Jag är besatt av människor."

 

 

Dissad karaktär:

 

Ehrm, HITLER! Men, ja, okej han är inte med så mycket. Annars så får det vara Viktor Chemmel eller Franz Deutscher. De små jävlarna....

 

Tre bra saker om boken:

  • Dödens spot-on kommentarer.
  • Liesels relationer till Hans och Max.
  • Underbara, idiotiska Rudy och hans envisa felaktiga svar på frågan när Hitler var född, vilket resulterade med hans ansikte nerkört i lera (eller var det koskit?) eller en kniv som vårdslöst sågade av hans citronskals hår. 
 

Tre dåliga saker om boken:

  • Det SKITSORGLIGA slutet! Asså jag... TOO MUCH! AAAAGH!
  • Att den tog slut överhuvudtaget?
  • Kommer faktiskt inte på något dåligt. Sorry!

 

 

Rekommendera?:

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAaaaaaaaaaaaa..............

 

 

Läsa igen?:

Det här är andra gången som jag läser denna bok, och jag ångrar det inte! Tänker definitivt läsa om den igen. Och igen, och igen, och igen. Ni fattar.

 

 

Betyg: 7/7 horrokruxer

That's right. Den här lilla underbara pärmen av smärtsamt vackra formuleringar får min första fullpottare. Sjuan. Hatten av till dig Markus Zusak, och en slowclap (precis som vår mattevikarie skulle ha gett till en vacker ekvation). DEN HÄR ÄR BARA BÄST!

 
 
Nu ska jag äta upp det lilla som finns kvar av mitt påskgodis. Tjo! /Sofia 
 











Kom ihåg mig?
Tre tjejer som går första året på gymnasiet och är en aning obsessed med allt som har att göra med böcker. Följ med oss på denna resa med mängder av bokrecensioner och förslag på vilken du ska plöja igenom nästa gång! xx