Magnus Chase and the Sword of Summer- Recension!
Sammanfattad handling (utan för stora spoilers):
Magnus Chase and the Sword of Summer handlar om en hemlös ung pojke på 16 år som en dag helt plötsligt blir attackerad av en eldjätte och måste försvara sig själv med ett omtalat svärd som sägs ha tillhört guden Frej. Utan förvarning rycks han in i Asagudarnas värld och får bland annat reda på att hans två bästa vänner är en dvärg och en svartalf, som levt undercover som hemlösa människor för att beskydda honom. Men eldjätten Surt ger inte upp även efter att Magnus har besegrat honom; Han har bestämt sig för att påskynda Ragnarök, alltså domedagen. Magnus måste nu tillsammans med både gamla och nya vänner stoppa Surt och rädda världen.
Språket:
Jag läste den här boken på engelska, precis som jag brukar när det gäller böcker skrivna av engelska författare, vilket gör att jag inte riktigt kan bedöma hur det svenska språket var. Men jag kan säga hur jag tyckte att engelskan var hur som helst, eftersom det säkert finns fler därute som också föredrar att läsa på engelska.
Jag har läst Rick Riordans tidigare böcker om Percy Jackson, och ni som har läst den serien har säkert förstått hans sätt att skriva på. Språket är väldigt ledigt och lättläst, och det märks att boken är anpassad till en yngre målgrupp. Svåra ord är sällsynta och slang förekommer. Detta innebär att boken är mycket lätt att "komma in i" och Rick Riordans sarkasm gör boken i helhet väldigt underhållande. Men för den som letar efter ett detaljrikt språk som är varierat och noggrannt genomtänkt skulle jag kanske inte rekommendera denna bok.
Personbeskrivningarna:
Personbeskrivningarna i denna bok är inte så detaljerade, utan den består mest av små hintar av personlighetsdrag som är utspridda i boken. Vissa tycker om att inte få reda på för mycket om varje person, men jag föredrar personligen att få reda på lite mer detaljer om deras utseende, bakgrund och personlighet. Men trots att det är dåligt om detaljer i Magnus Chase-boken måste jag säga att Rick Riordan ändå har lyckats med att skapa dimensionella och dynamiska personer. Ingen är den andre lik, kan man säga.
Miljöbeskrivningarna:
Ja... Det här måste jag säga är det som drar ner boken, tyvärr. Jag borde egentligen inte döma den eftersom jag själv är usel när det gäller miljöbeskrivningar, men det kändes verkligen som om det fattades något när jag läste just den här boken. Den fick inte ens i närheten samma djup när det gäller miljön som exempelvis Harry Potter och Sagan om Ringen. När det gäller just dessa slags fantasy-böcker där boken utspelar sig i en annan värld, gäller det att det ska finnas mycket detaljer. Annars känns inte världen riktig, vilket de flesta vill känna när de läser en fantasybok.
Favoritkaraktär:
Helt klart Samirah Al-Abbas. Supercool kick-ass tjej som inte låter andra köra över henne. Hon är självständig och intelligent, men har även brister. Personligen tycker jag att det viktigaste med bokkaraktärer är att de ska ha brister. Om ingen är perfekt i det riktiga livet, varför är då så många karaktärer i böcker det? Det känns falskt. Just Sam, som hon kallas, är också envis och tjurig.
Dissad karaktär:
Magnus Chase. Helt enkelt bara för att jag anser att han är en exakt kopia av Percy Jackson. Samma sarkasm och ironi, samma mod och sätt att tänka på. Jag hade svårt att komma ihåg att huvudpersonen i Magnus Chase and the Sword of Summer (herregud vilken lång titel) var Magnus och inte Percy.
Tre bra saker om boken:
- Komisk och underhållande, med en massa sarkastiska skämt och en mycket sassy huvudperson.
- Lättläst, alltså super för yngre ungdomar eller de som precis har börjat läsa böcker på engelska.
- Aldrig tråkig. Tack vare bokens höga tempo och brist på beskrivningar gör det att det alltid händer någonting i boken.
Tre dåliga saker om boken:
- Brist på detaljer i både person- och miljöbeskrivningar.
- Kan bli oseriös ibland. Trots att den är komisk och underhållande kan det ibland bli för mycket. Exempelvis när huvudpersonen har ett talande svärd. Ja, ni såg rätt.
- Förutsägbar. Den kändes precis som många andra ungdomsböcker väldigt förutsägbar när det gällde handlingen. Det var inga större plottwists och man kunde lista ut redan från början vad som skulle hända.
Rekommendera?:
Jag tror inte att jag skulle rekommendera den här till en kompis, men jag kommer att låna ut den till min lillebror som snart ska börja läsa riktiga böcker på engelska. Så man kan säga att jag skulle rekommendera den till lite yngre personer, till exempel mellan 12-14 år.
Läsa igen?:
Kanske, men det tvivlar jag på.
Betyg:
Fyra av sju horrokruxer.
