Halloj bloggis! Jag känner att jag fortfarande inte riktigt vet hur har ska börja dessa inlägg. Heheh. Kanske borde presentera boken för att göra er mer intresserade av den? Hmm... Men, men, jag får tänka vidare på detta tills nästa recension istället. Nu kör vi bara!

Katherine Teorin av John Green

Sammanfattad handling (utan för stora spoilers):

Colin Snigleton är ett underbarn, men strävar efter att även bli ett geni och få uppleva ett ‘eureka!’ ögonblick. Under sitt liv har Colin dejtat 19 tjejer, och av en händelse har alla hetat Katherine. Efter att Colin blivit dumpad för nittonde gången bestämmer sig han och hans bästa (och enda) kompis Hassan för att bege sig ut på en roadtrip. Tack vare ett löjligt sammanträffande, som är sammanlänkat till Colins speciella tankeprocess och en skylt vid sidan av motorvägen, hamnar han och Hassan i Gutshot, Tennessee. Där träffar de två vännerna Lindsey Lee Wells och hennes mamma Hollis som äger den lokala fabriken där i prinicp alla stadens invånare jobbar. Genom boken får läsare följa Colins strävan efter att vara mer än ett underbarn, samt tillbaka blickar till alla hans nitton förhållanden med Katherinorna.

Genre:

Ungdomsbok

 

Språket:

Den här bokens språk är väldigt speciellt på många sätt. Trots att den är skriven utifrån tredje persons perspektiv (det vill säga "Colin sa" istället för "jag sa") ger olika formuleringar känslan av att en läser Colins tankar och hans speciella reflketioner. För att ger er ett exemple på hur speciell Colin är kan jag berätta att han är en mästare på att göra anagram av ord eller meningar, vilket betyder att han kastar om de existerande bokstäverna för att bilda nya sammansatta ord. En annan lite annorlunda grej med denna bok är att det finns fotnoter utsatta här och var i den, oftast för att ge en förklaring till något i kapitlet. Dessa fotnoter är oftast ett litet sidetrack och en fördjupande fortsättning på något, till exempel so nämns en forskare och i fotnoten står det vem hen var och gjorde. Det är oklart om det är Colin som ska ha skrivit dessa fotnoter, eller om författaren John Green flikar in. Hur som helst så är de roliga och gör boken speciell.

Personbeskrivningarna:

Karaktärerna i boken är alla extremt unika på något sätt; Colin är en självupptagen, nördig kille som är rädd för att inte göra en speciell upptäckt under sitt liv; Hassan är också smart, men spenderar hellre sin tid i soffan framför teve för att titta på Judys Domstol medan han göder sin redan stora mage; Lindsey visar olika delar av sig själv beroende på vem hon umgås med, men vem är hennes sanna jag? Som ni kanske märker så tycks jag ha lärt känna karaktärerna ganska bra, vilket rent logiskt borde betyda att författarens beskrivningar av dem var utmärkta!

Miljöbeskrivningarna:

Mycket få. Det är mer fokus på Colins tankar än vad som finns omkring honom, men självklart finns några beskrivnigar. Jag vet i alla fall att Hollis hus är rosa (eftersom det kallas 'Rosa Huset') och att Lindseys hemliga gömställe är mörkt.

 

Favoritkaraktär:

Den här är faktiskt extrem svår för denna bok, därför att alla karaktärer var udda och skapade ingen direkt 'OMG! Min bae! I LOVE YOU!'-känsla. Men om jag måste välja någon... Lindsey. Hon kändes väldigt verklig med hur hon inte riktigt hade hittat sig själv, samtidigt som hon var självsäker och visste vad hon ville ha. Okej, nu när jag läser det låter det som en udda kombination... Jag kanske bara gillar henne för att hon var ena parten i det mest obvious kärleksparet i hela historien. Jag tänker ändra mitt svar; Hassan var skitrolig (och rätt jobbig emellannåt). Nej, de två får helt enkelt dela på denna titel!

 

Dissad karaktär:

Colin. Inte DEN Colin som i huvudpersonen, utan den så kallade 'Den andra Colin' eller 'DAC'. Also knows as Lindeys svinjobbiga pojkvän som bara får mig att vilja slå på något eller någon (möjligtvis DAC själv). BLÄÄÄ på honom! Läs boken så kommer du att förstå.

 

Tre bra saker om boken:

• Två urgulliga moments mellan två karatärer (som jag shippar) i ett mörkt, hemligt utrymme då läsaren endast fick läsa deras dialoger, vilket gjorde utvecklingen i deras relation väldigt tydlig och fin. Åååh, det var så jäkla gulligt!
• Det faktum att Hollis var chef för en fabrik som tillverkade snörena som sitter fast på tamponger.
• Colin (Snigleton, alltså, huvudpersonen, protagonisten, och inte den andra idioten) var en sådan nörd och det var kul att läsa alla hans nördiga funderingar och hur han ibland tappade tråden totalt och kom in på sidospår när han berättade något.

Tre dåliga saker om boken:

• K-L-Y-S-C-H-I-G. Som fan. De typiska stereotypiska karaktärerna; smart, lovable nörd; jobbig sportfåne; tjejen, och kärleksintresset, som är cool och kan en massa, samtidigt som hon är lite ytlig; och till sist den komiska sidekicken som är där för att ta udden av situationen om det blir för allvarligt. Alla var där, svart på vitt.
• Colins strävan att gå från underbarn till geni sker genom att han försöker skapa något som kommer få världen att se och komma ihåg honom. Låt oss bara säga att det handlar om matte, som råkar vara så långt ifrån mitt favoritämne som en kan komma, och författaren gick all in och bad sin vän (en utbildad matematiker) att skriva en avslutande förklaring (en appendix) i slutet av boken. Det var väldigt bra skrivet, men jag hatar fortfarande ämnet.
• Alla tjejer som Colin dejtat hette Katherine (What are the odds? Nej, svara inte. Jag har fått nog av matte nu, tack.) men detta faktum var inte så tydligt i början av boken, i alla fall inte för mig. Trodde först att han hade gjort slut med samma tjej nitton gånger, inte dejtat flera olika stycken. Det var lite konsitgt, men samtidigt en kul grej i och för sig.

 

Citat:

(Alla är på svenska eftersom att jag, obviously, läste denna bok på svenska och inte originalspråket engelska.)

 

" Han tänkte sig att en författare som ville att en litterär gestalt skulle väckas i gryningen helt enkelt utnyttjade traditionen med den galande tuppen för att få det att hända.[...] Denna morgon lärde han sig att tuppar inte alls börjar gala vid gryningen. De börjar långt före gryningen - vid femtiden. "

 

 

 

 

 

 

Wow! Det blev en hel del citat! Jag börjar bli bättre och bättre på att samla på mig dem, även om jag fortfarande dras till de roliga. Hihi... Men det här över och det under (på engelska, för att göra Emma glad) tyckte jag var lite deep.

 

Rekommendera?:

Var lite tveksam till den här udda boken i början, men när jag väl läst ut den så insåg jag att jag faktiskt tyckte om den. Den är definitivt läsvärd! John Green har en del fantastiska och extremt populära böcker i sitt förflutna, och det här är en av dem.

Läsa igen?:

Njaee, kanske. Ska i alla fall behålla boken (och inte ge bort den till Second Hand) så att jag kan om jag vill.

Betyg: 5/7 horrokruxer