Tjenare! Emma här :) Det var ett tag sedan, jag vet, men jag har en vettig anledning bakom. Först läste jag en bok som jag inte kunde skriva en recension på (varför får ni veta snart ;)) och sen läste jag den här feta boken på 670 sidor; nämligen Lady Midnight av Cassandra Clare. 

 

Sammanfattad handling (utan för stora spoilers):

Lady Midnight är första boken i trilogin The Dark Artifices, en spin-off serie av The Mortal Instruments och The Infernal Devices av samma författare. Den handlar om 17-åriga Emma Carstairs och hennes liv som skuggjägare på insitutet i Los Angeles. Hon är sedan fem år tillbaka, då The Dark War skedde (ledsen men vet ej vad kriget heter på svenska?? City of Heavenly Fire har inte ens kommit ut på svenska än så det är svårt att veta), varit fast besluten om att ta reda på vem som brutalt mördade hennes föräldrar. Samtidigt som hon tar itu med sina motstridiga känslor mot hennes parabatai och bästa vän Julian kastar hon sig ut på ett äventyr med syftet att hämnas, vilket sätter hennes liv i extrem fara. 

   Samtidigt som detta sker måste Julian Blackthorn, Emmas parabatai, ta hand om sina fyra yngre syskon trots sina ynka 17 år. Sedan hans far dog under The Dark War har han blivit deras enda förälder, men detta är påväg att förändras. En dag kommer nämligen två féer och har med sig en liten present, nämligen Julians storebror; Mark Blackthorn. Mark, vars mamma var fé och pappa skuggjägare, har varit borta i fem år och levt tillsammans med féerna i deras land, ska nu återvända hem. Det går inte riktigt som planerat då det visar sig att mycket har förändrats på bara fem år och inget är likadant... 

Genre:

 

Urban Fantasy

 

 

Språket:

 

Språket i den här boken tycker jag är precis lagom fint. Det är inte något mästerverk som till exempel Boktjuven (läs Sofias recension här) eller Jellicoe Road (Rebeccas recension här), men det är precis lagom lätt för att man inte ska behöva haka upp sig på meningar man inte förstår. Jag läste boken på engelska (som vanligt hihih), men den har inte kommit ut på svenska än. Men jag måste säga att jag verkligen tycker om Cassandra Clares sätt att skriva på, för hon har ett väldigt högt tempo i sitt språk. Detta tycker jag är väldigt skönt eftersom det gör det lättare att leva sig in i boken. 

Personbeskrivningarna:

Personbeskrivningarna i den här boken var ganska få, men på ett bra sätt. Precis som jag skrev i min recension på Allt Jag Säger Är Sant, lär man känna karaktärerna genom dialoger och hur de interagerar med varandra. Eftersom boken är skriven ur tredjehandsperspektiv har Cassandra Clare passat på att skriva ur flera olika perspektiv, trots att det oftast är Emmas perspektiv. Därför får man veta lite mer hur karaktärerna tänker också. Det jag tycker är bäst med personbeskrivningarna och språket är att författaren är otroligt bra på att förmedla känslor i text. Jag kan säga er att den här boken är som en känslomässig storm, bara så att ni vet. 

 

Miljöbeskrivningarna:

Miljöbeskrivningarna i Lady Midnight är lite som personbeskrivningarna, faktiskt. Clare släpper lite detaljer och hintar om miljön här och var, men utan att miljön är största fokus. Eftersom jag personligen tycker om att fantisera upp miljön själv i mitt huvud tycker jag att det är väldigt skönt att det inte är så många miljöbeskrivningar. Perfekt, med andra ord. 

 

 

Favoritkaraktär:

 

Den här blev väldigt svår... Jag älskar i princip allihopa. Förutom Perfect Diego. Han är jobbig. Men måste jag välja någon är det nog Tiberius Blackthorn, eller Ty, som han kallas. Ty är väldigt annorlunda för en bokkaraktär, och det hintas i boken att han har en diagnos som gör att han har svårt för att förstå andra människor. Man har inte fått veta vilken än. Det jag tycker om så mycket med Ty förutom att han sticker ut ur mängden perfekta bokkaraktärer är att han är envis ochföljer det han tror på. Dessutom är han helt besatt av Sherlock Holmes och påminner också väldigt mycket om den kända detektiven. 

Dissad karaktär:

 

Förutom Perfect Diego (han är med så lite så tänker ta en annan karaktär) är nog den jag tycker om minst faktiskt Christina. Hon känns lite för perfekt, vilket jag har svårt för när det kommer till bokkaraktärer. Jag vill att de ska kännas som riktiga människor, och jag har bara väldigt svårt att hitta brister med Christina. Det är absolut inte så att jag ogillar henne, men hon är den jag gillar minst av de jag gillar, kan man säga. 

 

Tre bra saker om boken:

• IT BROKE MY HEART GUYS! (Vissa saker kan man bara säga på engelska. Deal with it.)
• Den var hela tiden spännande, speciellt i slutet (ni som har läst den vet vad jag menar). 
• Holy mother of God alla ships! Det är så mycket kärlek i den här boken, alla är typ kära i alla. Och ärligt talat? Jag älskar det! Jag shippar alla med alla...

Tre dåliga saker om boken:

• JAG SKA DÖDA CASSANDRA CLARE FÖR CLIFFHANGERN I SLUTET! Hon är dock drottningen av cliffhangers, men ändå. Jag bokstavligen talat slängde boken i väggen för att jag blev så himla arg! 
• Den var vääääldigt lång... Jag skulle inte haft någonting emot det om det inte hade varit för faktumet att jag tycker om att byta böcker ofta för att inte bli uttråkad. Hade denna till exempel delats upp i två hade det varit mycket skönare. Det hade visserligen inte varit en trilogi då, men ändå....
• Den krossade mitt hjärta typ femtioelva gånger. Så om ni är känsliga för sorg och hjärteont, var beredda. Just saying. 

 

Favoritcitat:

"Because when someone–shoots you with an arrow", he gasped, "your immediate response is not–'Thanks for the arrow, I think I'll keep it for a while'." 

 

Rekommendera?:

JA!! Jag försöker desperat tvinga Sofia och Rebecca att läsa den men d måste de först läsa The Mortal Instruments... Och The Infernal Devices. Heh. Nio böcker... Det är väl inte så mycket? 

Läsa igen?:

 

JA JA JA JA JA!!!! 

Betyg: 6/7 horrokruxer