Hej, Emma här! Det var ett låååååångt tag sedan jag skrev en bokrecension, och anledningen är att jag har börjat läsa den här serien. Jag fick nämligen de tre första böckerna samtidigt och ville läsa ut dem innan jag bildade mig en uppfattning om serien. Jag tänkte i alla fall göra en separat recension till varje bok, och sen (om två år hahahaha) när jag har läst ut serien, kommer jag att göra en recension på alla de sex böckerna tillsammans. Tyvärr för mig kommer bok 5 ut i höst, och bok 6 ut nästa år… Så ja, det kommer att ta sitt tag. Men nu ska jag sluta tjata and get on with it!

Throne Of Glass (Sarah J.Maas)

 

Sammanfattad handling (utan för stora spoilers):

Genre:

Fantasy; Romantik

Språket:

Originalspråket är engelska; och det var också det språket jag läste den i. Men jag tyckte att språket var väldigt bra; det var varken för svårt eller för lätt. Boken är skriven ur tredje persons perspektiv, men det är ändå tydligt genom hela boken vems tankar det är man får höra. JAG ÄLSKAR SARAH J. MAAS sätt att skriva på! Det är så sjukt detaljerat men samtidigt i ett högt tempo så man blir ALDRIG uttråkad.

Personbeskrivningarna är det bästa i boken enligt mig, tillsammans med dialogerna. Jag fick efter första sidan i boken en väldigt tydlig bild av hur Celaena är som person, utan att alla personlighetsdragen var uppradade.

Miljöbeskrivningarna:

Miljöbeskrivningarna var detaljerade, men inte för många. Perfekta alltså. Kan inte säga mer än så; det känns som att jag upprepar samma sak varje recension ahahah.

Favoritkaraktär:

Celaena Sardothien, helt klart. Jag brukar oftast inte tycka om huvudpersonerna i böcker mest (*host* Harry Potter, Clary Fray, Bella Swan *host*), men när det gäller Celaena är det svårt att inte älska henne. Hon har brister, men lyckas ändå få en att älska henne med sin charm. Sen har jag i allmänhet bara en grej för väldigt kaxiga, självständiga och självsäkra personer i böcker. Inte självsäkra på ett tråkigt Gryffindor sätt, men mer badass. Jag vet till exempel inte om man kan kalla Harry Potter för badass; som han säger, “I don’t go looking for trouble. Trouble usually finds me.” Celaena älskar problem och konflikter; hon gör allt hon kan för att sätta sig själv i dilemman.

Dissad karaktär:

Dorian Havilliard var faktiskt lite av en besvikelse enligt mig. Det började bra när han presenterades som lite arrogant, sassy och rolig, men sen blev han tråkig. Jag vill inte spoila för mycket, men detta är ganska uppenbart redan i början av boken, så jag tänker säga det ändå. När Dorian och Celaena faller för varandra blir han tråkig och förlorar sin charm på något sätt. Det är konstigt, för jag brukar i vanliga fall falla pladask för alla blåögda med svart hår i böcker, filmer och tv-serier (Damon Salvatore, William Herondale… Kommer inte på någon mer för tillfället, but you get the deal), men Dorian… Han känns som den där typiska killen i ungdomsböcker som är äckligt perfekt. Jag tycker inte om äckligt perfekta människor.

Tre bra saker om boken:

• Får jag säga allt? Nej men okej, det första är väl att karaktärerna är så diversa och olika var och en. Det går inte att hitta ens två karaktärer i denna bok som är likadana, tro mig.

• Språkets höga tempo; Det händer alltid saker. Jag blev inte uttråkad en enda gång när jag läste den här boken.

• Celaena Sardothien.

Tre dåliga saker om boken:

• Lite fööör lik Divergent, om jag ska vara ärlig. Tävling, rebellisk huvudperson som inte får utmärka sig förs i slutet. Huvudpersonen har en falsk identitet och måste gömma vem hon verkligen är. En hemsk tyrann som kung, vilket påminner väldigt mycket om Jeanine i Divergent-serien.

• Dorian var tråkig.

• Jag har inget mer. Honestly. Så bra är den.

Rekommendera?:

ALLA DAGAR I VECKAN! Försöker tvinga Rebecca och Sofia att läsa dessa men de har så många andra böcker att läsa just nu… Men jag är faktiskt villig att läsa Vargbröder för deras skull om de läser Throne of Glass.

Läsa igen?:

Ehm, ja. Detta är numera min favorit bokserie förutom Harry Potter. Hör och höpna, ja, till och med bättre än The Mortal Instruments och Shatter me-serien. Jag kommer att läsa Throne of Glass många gånger till.

Betyg: 7/7 horrokruxer