Vi har fått lite förslag på förbättringar till bloggen, och en utav dem var att vi borde läsa sämre böcker så att det blir lite variation i recensionerna. Jag tror att alla böcker so far har varit jättebra, och det kan säkert bli lite tråkigt för er. Just därför ska jag (Rebecca) snart sätta igång med både Maze runner serien och Sagan om ringen serien (båda serierna ska tydligen vara tråkiga), bara för Fannys skull. HEJ FANNY OM DU LÄSER DETTA. Så det har ni ju att se fram emot... Hur som helst läste jag ut Flugornas herre (Lord of the flies på engelska) för bara någon timme sen faktiskt. Det är ju en klassiker som en bara MÅSTE läsa, så det var just det jag gjorde. 

 

För lite bakgrundsinformation kan jag bara nämna att jag är extremt intresserad i människors beteenden (kanske därför jag går Samhälle-Beteende linjen...) och hur vi agerar i olika sammanhang, och därför tycker jag att denna bok var väldigt bra. Men om en inte skulle vara särskilt intresserad kring sådana saker, som exempelvis Stanford experimentet, är inte detta något för er. 

 

Let's do this then!

 

Sammanfattad handling (utan för stora spoilers):

Ett dussin pojkar är med om en flygolycka och strandsätts på en öde ö. De allra första karaktärerna en introduceras till är Ralph och Nasse. De letar upp resten utav pojkarna, alla i åldrarna 6 till 12 år gamla. Tillsammans utnämner de Ralph till ledare över gruppen, trots pojken Jacks motsägelser. Jack blir istället ledare för jägarna, en grupp på fem till sex personer som ska ta hand om mat och eld. 

 

Till en början ser livet på ön ljus ut, de har eld och rikligt med mat men det går snabbt utför. Rivaliteten mellan Ralph och Jack växer fort och när småbarnen börjar prata om ett odjur som befinner sig på ön blir stämningen allt mer osäker. Finns odjuret på riktigt, eller är det något barnen hittade på för att de är rädda? 

 

Till slut får Jack nog utav Ralphs konstanta tjat om en eld och pojkarna delas upp i två grupperingar. Jack tar ledningen i sin grupp och Ralph har pojkarnas respekt på sin sida. Men elden och köttet räcker inte till alla, så hur ska det gå? Ska de kunna samsas eller kommer det att sluta illa? Pojkarna drivs till vansinne och kan inte längre utskilja gränserna för vad som är rätt och fel. De får för sig att odjuret på ön kan förändra skepnad och gör fruktansvärda saker för att lyckas med deras mål. 

Genre:

Googlade det och det kom upp ungdomslitteratur och fiktion, så vi litar på google. 

 

 

Språket:

Ja du. Väldigt beskrivande och väldigt gammaldags. Boken är skriven för 60 år sedan så det är ju inte förvånande men vissa ord förstod man inte. Vissa böjningar på ord var också mycket märkliga. "Han sam till andra sidan bassängen."

Personbeskrivningarna:

Njaa.... Inte jättebra tyvärr. En fick ingen bakgrundshistoria på någon utav karaktärerna så det där djupet en får i många andra böcker saknades här. 

Miljöbeskrivningarna:

Som nämnt tidigare, väldigt beskrivande språk. Det blev tyvärr alldeles för mycket och det saktade ner boken något rejält. Om det är två sidor i en bok, endast kring när Ralph sätter sig ner på en stock så är det inte riktigt bra. Och inte bara gör det tempot långsammare, utan det känns även som att miljöerna är påtvingade. Författaren beskriver allt in i minsta detalj, vilket gör att jag inte kan bilda min egna uppfattning. Det är synd, jag föredrar när det inte är så beskrivande. 

 

Favoritkaraktär:

Jag tycker väldigt mycket om Simon, som var på Ralphs sida utigenom boken. Han känns så oskyldig och blyg. Samtidigt var han väldigt lojal. I slutet blir han dock galen precis som alla andra, vilket är hemskt att läsa när en verkligen får se förändringen. Jag tycker så synd om honom.

 

Dissad karaktär:

Ugh, definitivt Jack. Han vill hela tiden vara hjälten och ta allt ansvar, när det är han som misslyckas med precis allt. Han skiter fullständigt i elden, vilket är det viktigaste de har och bryr sig bara om att jaga och visa hur stark han är. Dessutom är han väldigt elak och använder härskartekniker på hemska sätt. Fy för Jack.

 

Tre bra saker om boken:

-Hur lärorik den var kring människans beteende, och hur verkligt det känns. Det som sker i boken skulle verkligen kunna ske på riktigt, på det sättet som makten gör pojkarna galna och får dem att göra fruktanvärda saker. 

 

-Trots att den var lite långrandig i sina stunder var den kort och det känns bra. Boken består bara av 200 sidor men en får ändå känslan av att de befinner sig på ön i flera månader, vilket är väldigt skickligt gjort. 

 

-Karaktärsdragen är inte överdrivna, utan det känns på riktigt. Deras utveckling och samarbete (som inte riktigt existerar, eftersom det bara är Ralph som försöker fixa deras situation). Hur man långsamt och försiktigt ser hur de alla tappar greppet kring verkligheten. Väldigt intressant. Herregud, nu låter jag som en psykopat!

Tre dåliga saker om boken:

-Well, hur tråkig den kunde vara ibland. Det krävs inte två sidor för att förklara eld, snälla rara.

 

-Jag förstår inte riktigt hur ingen kunde veta hur många de var. Var de 12? 25? INGEN VISSTE. Ingen räknade dem. Om en pojke helt mirakulöst försvinner och ingen märker så är det ju något fel. En annan sak som är lite märkligt är hur ingen kände varandra. De befann sig på samma flygplan men ingen vet vem som var vem...

 

-Skulle ha viljat ha lite mer bakgrundsstory på vissa. Lite mer konversation kring deras förra liv, föräldrar och så vidare. Det skulle ha bidragit med en djupare relation till pojkarna. 

Citat:

 

 

 

 

Just det citatet kanske inte är så vackert, men det visar verkligen hur välskriven boken är i sina stunder, och jo faktiskt så är det ganska vackert. 

Rekommendera?:

Hmm, jag tycker faktiskt att den var riktigt intressant och väldigt spännande i slutet, så ja. 

Läsa igen?:

Tveksamt, den är ju inte så lång så kanske någon dag, vem vet? Har för många böcker att läsa redan...

 

Betyg: 4/7 horrokruxer