Sammanfattad handling (utan för stora spoilers):

Karaktärerna vi har fått lära känna i de tidigare böckerna beger sig till hemlandet för alla Shadowhunters; Idris. Eller mer specifikt, huvudstaden Alicante (också kallad City of Glass) som alla värdesätter högt. Men kommer vistelsen där bli lika smidig och händelselös som de hoppas? Läs och ta reda på det...

Genre:

Urban Fantasy, Äventyrsroman, Ungdomsbok

Språket:

Personbeskrivningarna:

Som alltid lyckas författaren Cassandra Clare med att beskriva karaktärernas utseende samt plantera ut hintar som visar på deras sanna natur.

Miljöbeskrivningarna:

För en gångs skull så befann sig karaktärerna på en helt främmande plats (inte för att jag har varit i New York där handlingen i de första två böckerna utseplade sig, men men) vilket gjorde just denna kategori till något som jag verkligen försökte tänka lite extra på medan jag läste. Alicante och Idris i all sitt färgglada gnistrande finns tydligt på mina ögonlock när jag blundar, även om det ibland blev lite för mycket beskrivningar då jag, ärligt talat, faktiskt bara skummade igenom texten. 

Favoritkaraktär:

Dissad karaktär:

Sebastian. Den charmiga bitchen.

Tre bra saker om boken:

• Sida 209 & 210. Ni kan tacka mig senare.
• Det var ett bra tempo genom boken. När jag trodde att upplösningen var avklarad var halva boken kvar, vilket sedan hade en logisk förklaring då en mycket större tvist avslöjades för att göra det klart att det istället var den mest kritiska och avslutande sekvensen i boken.
• Den andra boken var lite tråkig då det hände inte så mycket. I den här kom den ena tvisten efter den andra gång på gång på gång!

Tre dåliga saker om boken

• Okej, trots det jag skrev om att boken höll ett bra tempo så var den rätt seg i början...
• JAG ÄR INTE OKEJ MED ALLA KARAKTÄRER SOM DOG, DET RÄCKER NU CASSANDRA CLARE! DET RÄCKER.
• Som tidigare nämnt, alla var JÄTTEJOBBIGA i hela boken! Huvudpersonerna, deras föräldrar, Shadowhunters regering. ALLA. UGH.

Citat:

" "Next time I'll send you a photo."

"And I'll frame it and put it on my nightstand," said Jace, but he didn't sound as if his heart was in the sarcasm. "Look I asked you here for a reason. Much as I hate to admit it, [Simon], we have something in common."

"Totally awesome hair?" Samon suggested, but his heart wasn't really in it either. "

" "I have a fetish for damsels in distress."

"Don't be sexist."

"Not at all. My services are also avaliable to gentlemen in distress. It's an equal opportunity fetish." "

"Beacause what was the point of crying when there was no one there to comfort you? And what was worse, when you couldn't even comfort yourself?"

" "You said you were going for a walk! What kind of walk takes six hours?"

"A long one?" Jace suggested. "

"[...] that's what you did with family when you'd been worried about them, you grabbed them and held on to them and told them how much they'd pissed you off, and it was okay, because no matter how angry you got, they still belonged to you."

Rekommendera?:

Yes, yes. Ni kan ju inte läsa de första två och sedan strunta i den trejde! No can dosville babydoll.

Läsa igen?:

Njaeee.... SÅ bra var den inte.

 

/Sofia <3