Varför började jag läsa? När bestämde jag mig för att det där med böcker var så underbart? Varför älskar jag att läsa? Den frågan har jag ställt mig många gånger. Men jag tror att jag alltid har älskat att läsa. För inte så länge sedan tittade jag på filmer på mig från när jag var två år och traskade omkring med böcker i händerna. Självklart förstod jag inte ett ord, men det spelade ingen roll. Bilderna var ju så otroligt fina.

 

Jag hade inte klandrat mina föräldrar om de var trötta på mig då. Det var nämligen så att jag ställde frågan "Kan du läsa en bok för mig?" ungefär femtioelva gånger under en dag. Jag kan inte ens tänka mig hur jobbigt jag hade tyckt det var om jag hade behövt läsa samma barnbok varje dag. Jag antar väl att jag bara var en väldigt söt unge.

 

När jag var fem år började jag lära mig bokstäver. Kanske innan till och med. I alla fall stora. Jag kommer ihåg hur roligt jag tyckte att det var med skolan. Jag kände mig så vuxen och duktig när jag gick där med min ryggsäck på ryggen och gick i skolan. I förskoleklass till och med!

 

Vid fem och ett halvt läste jag ut min allra första bok med små bokstäver; Petter och hans fyra getter! Åh, vad stolt jag var då. Ingen av mina kompisar hade minsann lyckats läsa ut en bok helt själva. Jag tycker fortfarande att den boken är fantastisk.

 

När jag gick i trean läste jag alla Sigge-böckerna. Vad jag älskade att läsa om den lilla envisa shetlandsponnyn. Men sedan tog de böckerna slut och jag var tvungen att läsa några annat. Då fortsatte jag med Nelly Rapp-böckerna.

 

I femman läste jag alla Harry Potter-böckerna. De blev genast favoriter, och jag blev dragen in i den magiska världen. Filmerna blev favoritfilmer.

 

Men jag måste nog säga att min riktiga kärlek för böcker drog igång i sexan när jag läste Twilight-böckerna på engelska. Den serien av böcker gjorde mig helt besatt av att läsa. Nu när jag tänker efter var inte böckerna SÅ bra, men de var annorlunda från de böckerna jag tidigare läst. Det var en spännande romans och vackra vampyrer. Sådant hade man inte läst om tidigare. Så från och med att jag sträckläste Stephenie Meyers fyra böcker såg man mig alltid med en bok i handen.

 

Sommaren 2012 läste jag 15 böcker på två månader. Somliga kanske säger att jag inte har något liv. Då svarar jag att tvärt om; Jag har otroligt många liv. Det gäller bara att jag öppnar en bok.

 

Så varför älskar jag att läsa? Det finns många orsaker. Kanske för att de innehåller så mycket mer än filmer. Kanske är det för att jag känner varenda känsla som huvudpersonen känner. Eller kanske är det för att jag reser in i boken, precis som om jag skulle sätta mig på ett flygplan. Folk brukar alltid fråga mig hur jag kan läsa så mycket, men framförallt också hur jag kan läsa när det är så mycket ljud omkring mig. Faktumet är att jag försvinner in i boken så pass mycket att jag inte riktigt är kvar i det verkliga livet längre.

 

Aja, det var bara det. Lite random inlägg men jag tänkte att i alla fall några av er skulle tycka att det var intressant vad det är som har fått mig att sitta här bakom skärmen och skriva om ihop-häftade papper med en massa ord på.

 

Tacohej, leverpastej! (fast jag hatar leverpastej. Har kanske att göra med att jag är vegetarian.)

 

 

~ Emma ~