Hallå där, Rebecca är tillbaka! Snart är det sommarlov, så det är dags att fylla på i bokhyllan med nya böcker! Jag har några recensioner på lager och om ni vill ha tips är det väl bara att läsa våra fina recensioner som vi har skrivit so far. Så ni får se till att hålla utkik för fler inom den kommande framtiden!

Hur som helst. Jag har nyligen läst ut min första vuxendeckare! Är det ett ord? Äsch, jag vet inte; men det är i alla fall en VUXENBOK. OJ. Jag var sjuk och mamma gav den till mig så jag skulle ha något att göra. Det heter “Tjockare än vatten” och är skriven utav Carin Gerhardsen. Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig när jag vände det första bladet, men det var då inte detta! Jag har bara läst till exempel Lassemaja. This was something else, det kan jag säga. Shall we begin?

Sammanfattad handling (utan för stora spoilers):

En får följa Hammarbypolisen när de ska lösa olika brott. Det börjar med att en psykolog blir mördad i hennes hus. När det sedan börjar dyka upp ett flertal dränkta katter i området så försöker de hitta människorna bakom dåden. Fler mord uppstår och när stalkningen på en av polisernas ex-fru upphör så blir de misstänksamma. Kan det vara mannen som misshandlade polisen Jamal som är bakom allt? Hur hänger det ihop?

Parallellt med att en får följa deras undersökning så får en även läsa historian om “Lillemor” som utspelar sig 30 år tidigare. Hon är med om väldigt underliga saker där bland annat hennes bror blir mördad, men utav vem? Är det samma mördare som är i farten igen?

Hammarby polisen försöker lista ut vem “Lillemor” är och hur hon är kopplad till det hela. Varför är hennes DNA utplacerat vid flera brottsplatser? Hur är hon kopplad till alla brott?

Genre:

Deckare

Språket:

Jag blev faktiskt chockad när jag läste den första sidan. Är det så här vuxenböcker ser ut? Är det så här de är skrivna? Det var så vackert och så utvecklat språk. Jag känner att jag verkligen har lärt mig att skriva så mycket finare nu, och med mycket bättre ord, om en kan säga så. Det var fantastiskt. Ska hämta boken, så att ni får se. *öppnar vilken sida som helst*

“Hon försökte sätta sig in i hans tankar när det gått upp för honom hur det förhöll sig, levde sig in i de känslor som han måste ha genomfarits av vid de nya upptäckterna. Hon var nära till tårarna, men vägrade i det här läget att visa sig svag inför kollegerna, så hon satt bara tyst och betraktade den gryende dagen utanför sidorutorna.”

Personbeskrivningarna:

Väldigt dåliga, men jag förstår varför. Den här boken ingår i en serie (böckerna är fristående, så en måste inte läsa alla för att förstå) och därför så tror jag att författaren är ganska trött på att behöva förklara karaktärerna om och om igen. Om jag skulle läsa resten så kommer jag nog komma närmre inpå dem, men i just den här boken så var de riktigt dåliga.

Miljöbeskrivningarna:

“Istället för att följa kustlinjen valde han att gå genom skogen ner mot klustret av byggnader som skymtade mellan de bara grenarna. I anslutning till den nedlagda verkstaden låg ett fartyg vid kajen, vitt och spöklikt i det tidiga gryningsljuset.”

BEHÖVER JAG SÄGA MER? Nej, jag trodde väl inte det heller.

Favoritkaraktär:

Åh, jag vet inte. Jag förstod inte riktigt några utav valen som de gjorde. Jag kände inte att jag relaterade till någon alls, men jag väljer Lillemor. Det var väldigt intressant att läsa om hennes historia och sedan hur hon kopplades samman med deras utredning.

Dissad karaktär:

Jamal. Eller Peder. Men Jamal bara tog uppdraget i egna händer och drog iväg själv, och han var ganska gnällig. Han skulle spela tuff hela tiden också, det var irriterande. Han hade blivit nedslagen och han beskriver det så här: “En huvudvärk som inte var av denna världen, yrsel, illamående och kräkningar.” Men han vägrar att ta värktabletter! What?

Tre bra saker om boken:

- Språket. Obviously.

- Att det var så spännande, vid vissa tillfällen ville jag inte lägga ifrån mig den!

- Slutet, när allting kopplades ihop. Varenda detalj sattes ihop, mmmm älskade det.

Tre dåliga saker om boken:

- Karaktärerna var ganska tråkiga. 

- Blandade även ihop alla karaktärer för att det var så många! Dessutom så skulle alla, så klart, ha ett smeknamn också! Och jag blandade konstant ihop Sjöberg och Sandén. 

 

Rekommendera?:

Hmm, nja. Nej.

Läsa igen?:

Nej, kommer dock läsa andra deckare.

Betyg: 3/7 horrokruxer

 

 

Rebecca x