Läsningsfronten för mig under den här sommaren har varit lite ojämn, men ett par böcker har jag i alla fall lyckats ta mig igenom när jag inte suttit fastklistrad framför datorn. Hehe. Sedan har vi det här med att också skriva själva recensionen om boken som lästs ut, men nu har jag tagit mig i kragen och skrivit detta för er skull. So, let's get into it!

 

Min Typ Brorsa av Johanna Lindbäck

 

Sammanfattad handling (utan för stora spoilers):

Nina är helt nöjd med sitt liv i Umeå, ända tills hennes mamma går och kärar ner sig med en man som bor i Luleå. Ninas nyårsplaner krossas totalt när hennes mamma drar med dottern norrut för att fira med den nya flamman och hans två söner. Men helgen är kanske ändå inte så dum ändå, bröderna verkar rätt okej enligt Ninas åsikt, speciellt den ena. Månaderna flyger förbi, och vips så har mamma Marie och pappa Tomas flyttat ihop, och den yngsta sonen i Ninas ålder ska börja på samma linje på samma gymnasie som sin nya låtsassyster. Men hur lätt är det egentligen att plötsligt bo ihop med en fin, lite nördig kille som ska vara ens låstasbror?

Genre:

Ungdomsbok

Språket:

Den här boken är extremt lättläst, plus att den inte är så tjock. Språket är ungdomligt, vilket hjälper att förstärka åldern på protagonisterna. (Var det bara jag, eller lät den där meningen väldigt vuxen och fancy?) Boken är skriven ur båda Nina och hennes låstasbrors Daniels perspektiv (vartannat kapitel) och hjälper på så sätt att föra handligen framåt då läsaren får bådas perspektiv på händelser och andra karaktärer.

 

Personbeskrivningarna:

Tack vare att båda Ninas och Daniels reflektioner kommer fram blir personbeskrivningarna lite djupare. Daniel gör observationer om Nina som hon aldrig skulle ha tänkt om sig själv, och vice versa. Enligt Daniel är Nina "Cute as a button." Samtidigt som Nina anser att Daniel är mer än bara en nördig kille som gillar att plugga, vilket var hennes bästa vän Mandas första intryck. 

 

Miljöbeskrivningarna:

Är inte så många... Alls. Den här boken koncentrerar sig mer på relationerna mellan karaktärerna och hur de hanterar förändringarna i deras nya levnadssituation, vilket gör att beskrivingarna om omgivningarna faller bort. Lite synd, men det var inte något som jag tänkte på överdrivet mycket. 

 

Favoritkaraktär:

Wille! Utan tvekan. Han var, hands down, den roligaste karaktären i hela boken. Den där sportiga storebrorsan som hela tiden släpper skämt för att lätta upp stämningen. Jag vet inte vad det är, men de roliga karaktärerna som alltid skämtar lyckas alltid få en liten bit av mitt hjärta när de lockar mig till skratt.

 

Dissad karaktär:

 

 

 

Åååh, hmm... Vissa var lite smått irriterande, som Manda som bara babblade på hela tiden, och andra var i vägen, typ Sigrid, men jag ogillade ingen utav dem. Tror nog att jag tyckte att Fred var rätt jobbig. Inte för att han var med så mycket, men ändå.

Tre bra saker om boken:

• Att Tomas och Marie hittade varandra över internet, blev kära och flyttade ihop. Deras relation är inte så framhävd, men den var ändå JÄTTEGULLIG! I SHIP IT!
• Hela "Myggan" grejen, smeknamnet och hur det kom till. Jag höll på att skratta så mycket att jag nästan ramlade av sängen när jag läste det! Det var SÅ kul och samtidigt extremt gulligt!
• Jag är lite kluven till slutet, men det var nog rätt bra ändå. Det var fint att se hur en familj kan bildas och hålla ihop, trots att barnen nästan är vuxna och föräldrarna har haft tidigare relationer. Plus att en av de sista meningarna i hela boken är skitrolig: "Tillverka en dryck till mig." Tro mig, den är mycket mer underhållande om en förstår sammanhanget, så ni får helt enkelt läsa boken för att kunna förstå. Nämen OJ vad synd!

Tre dåliga saker om boken:

• VÄLDIGT stereotypiska roller (har klagat på detta i andra böcker också, men den här gången har vi de sevnska stereotyperna och inte de som USA hela tiden använder sig av, om och om igen). Pluggisarna gick Natur, de som festade gick Samhälle. Manda (bästisen) var en sådan typisk bästa vän slash sidekick, men senare i boken betede hon sig lite mindre stereotypiskt, trots att det hon gjorde ändå var extremt förutsägbart.
• När Nina och Daniel åkte upp till Luleå för att hälsa på hans vänner och släktingar så slutade ena kapitlet när de väntade på bussen, följt av ett kort på en eller två sidor som beskrev ett telefonsamtal hem medan de var där, och nästa började när de åkte hem och tänkte tillbaka på resan. Jag hade velat se mer av vad de gjorde och hur deras relation växte fram, istället sparades tid på att hoppa över det. Lite tråkigt.
• ...Boken var kort? Det var i och för sig ganska skönt, eftersom det gick snabbt att läsa ut den. Och att kapitlerna var korta var också bra, kändes som om historien flög framåt. Nope, kommer inte på något mer dåligt.

 

Citat:

" "Nu kommer den!" sa Tomas upphetsat när bussen pyste in på stationen, ifall Daniel och Wille skulle ha missat den. Den var ju bara tjugo meter lång och tre meter hög."

 

 

   Wille gjorde en lättad grimas och korstecknet. Två gånger. " (Bara så att ni vet, Wille var INTE en religös person, ifall det inte framgick tydligt nog.)

 

 

Märks det att jag gillade de små gulliga familjestunderna i denna bok på mina citatval?

Rekommendera?:

En mysig bok som går fort att läsa; absolut! Perfekt för en regnig dag då en bara vill sitta inne, uppkrupen i en mysig fotölj med en kopp varm choklad. Eller under sommaren (vad som nu finns kvar av den), liggandes på mage på en strand i solen. MYS!

 

Läsa igen?: